Tjena vad tiden gar, har varit har nan manad nu men det kanns som mycket langre faktiskt. Borjar kanna oss hemma pa vart lilla guesthouse. Tanker inte langre pa att toaletterna spolar kasst, att bade de o duschen saknar las o att duschstralen ar smal som en vattenpistols. Haret tvattas darfor med fordel i handfatet. Har drygt en manad kvar av praktiken sen ska vi resa runt i Etiopien de sista tva veckorna, det ser vi fram emot. Mycket vi vill se o uppleva (speciellt flamingos, i love!!) An salange har vi bara nastan vistats i Addis, kanns som vi kan den har staden ganska bra nu.
Idag ar en riktigt lugn sondag vilket kanns skont. Har varit febrig o ont i halsen ett par dagar nu, hoppas de ger me sej snart. Vi ar lite ruttna i magen emellanat, borjat slappna av me maten mer o mer.. orka va forsiktig nar de finns sa mycke gott o ata!:) Handspriten som anvandes sa frekvent i borjan anvands allt mer sallan. Fast jag tycker det ar lite komiskt att det var forst nar jag kakade indiskt har som jag fick riktigt ont i magen..
Praktiken rullar pa, brukar va pa kontoret fram till lunchtid men vi har aldrig sa mycket att gora sa vi snackar mest. I tisdags va vi ute i Akaki Kality (en forort till Addis dar manga fabriker ar belagna vilket gjort att massor med manniskor soker sig dit i jakt pa jobb, detta har gjort att mycket sociala problem har uppstatt) for att gora vara intervjuer.. trodde vi allafall. Nar vi kom till kontoret dar sa hade de samlat ett tjugotal personer som de troligen ansag vara mest lyckade genom projekten. Vi hade ju raknat me personliga moten och inte en hel skara i samma rum. Blev lite irriterade att bossen inte forstatt vad vi menade! Manniskorna stallde sig upp en och en berattade om vad som forandrats i deras liv sedan de kom i kontakt med EDA. En del blev valdigt kanslomassiga nar de pratade om sitt forflutna och borjade grata till foljd. Sa fort en borjade grata sa var det fler som borjade snyfta i sympati. Det var fint men det kandes jobbigt att de skulle behova sattas i den situationen. Forstar ju att det ar fruktansvart obekvamt att behova prata om sadana jobbiga kansliga saker infor en hel grupp. Samtidigt kanner vi att man da inte heller ar helt arlig. Speciellt inte nar grundaren av EDA sitter med i rummet. Sa det blev en hel del tacksamhetsforklaringar till organisationen hela tiden. Att de holl inne pa endel information bevisades nar en kvinna kom fram till oss efterat och berattade att hon var HIV positiv, det ar ju inget man haver ur sej infor en samling. Vi ville ju veta mer om bakgrunds historian till folk men det kandes inte rattvist att fraga om det vid ett sant tillfalle. De snackade amarinja sa jag fattade noll, men Fana som forstar antecknade under tiden. Ibland oversatte bossen till engelska. Enligt Fana passade han da aven pa att overdriva deras berattelser till forman till EDA. Lite komiskt! Hon gillar inte honom, tycker han fjaskar for henne for att vinna givare fran hennes organisation i Kanada. Kan nog stamma for med mej kanns det som han endast tackat ja till att ha en praktikant ar for att han sedan i utbyte ska fa aka eller skicka sin personal till Sverige pa utbildning. Hursomhelst ska vi aka tillbaka till Akaki Kality igen ensamma den har gangen och gora nya mer ingaende intervjuer. Hoppas det gar battre.
Det borjar bli varmare och varmare. Tidigare har det varit mer behagligt som en svensk sommar o regn ibland faktiskt men nu ar det svettas som galler. Klagar inte.. Vi har en pool som vi brukar aka till nar vi vill visa lite hud. Annars roar vi oss me shopping o hoglasning a la laila.. nar skonlitteraturen tryter sa far man losa det pa sa vis vilket e mycket underhallande :) Laila ar en utmarkt talbokslaserska. Pa tal om shopping sa blire endel.. redan uppe i tre par skor, fem sjalar o typ 15 orhangen o mer lar de bli yes!
Ska forsoka lagga upp bilder pa rastaharet som ja hade ett tag. Hittar ingen sladd till kameran de e darfor de drojer.. not!
Nu ska jag kila hemat o vila mej. Hoppas ni mar bra!
puss o kram!
ciao
söndag 28 mars 2010
lördag 20 mars 2010
Vi kommer bli feta..
Salam nacho!
Amarinjan borjar ta sej.. eller inte! Jattesvart ar det men nagra enkla fraser vagar man slanga sej med. Alla vill o forvantar att vi ska lara oss kanns det som.
Vi har det riktigt riktigt bra har. Det rullar pa o vi borjar skapa oss rutiner o sadar. Ser inte bara fattigdomen nu som jag forst i borjan gjorde, det ar skont!
Vi kommer bli feta under var vistelse har for vi ater snaslost mycket. Vi har inget kok pa vart guesthouse sa vi kakar ute hela tiden. Mat ar valdigt billigt har, melllan 10 till 30 kronor for en maltid. Beach 2010 far man helt enkelt glomma men det ar sa vart det. Den som sa att man gar ner i vikt i etiopien ljog. Trodde vi bara skulle ata deras traditionella mat, Injera en slags jast pannkaka som man ater med olika saser eller grytor. Grejen ar den att italienarna ockuperade landet nagra ar pa nittonhundratalet sa arvet fran dem ar lika med pasta o pizza :) Kakar formodligen mer pasta har an hemma (vilket ja gor ofta..) Igar sa snubben som typ ager vart guesthouse till mej: "I think youre getting fat.." Haha, de ar sa arliga har! Herregud, mycke matsnack skulle dock kunna skriva sa mycke mer.. har inte ens kommit till desserten an liksom men tror ni fattar.
Praktiken ar sa mycket battre vilket ar sa himla harligt. Sa bra ar den inte men jag har fatt en kompanjon. En kandensisk volontar kom i mandags. Var helt annorlunda da, bossen var typ jattetrevlig o vi fick varsta introduktionen till organisationen o sa vidare. Formodligen hade han vantat med sadant till hon kom men blir bara sa stord att han inte kunde bemodat sej att tala om for mej att hon skulle komma. Jaja jag och Fana som hon heter ska jobba tillsammans med att gora ett dokument med deras best practices, best achivements o success stories som EDA kan ge ut till eventuella nya sponsorer o sa. Fana ar riktigt bra, kanns roligt med sallskap. Hon ar fodd i Etiopien men flyttade till Kanada nar hon var sex ar. Nasta vecka ska vi ut pa faltet, formodligen till Akaka Kality som ar en forort till Addis dar mycket arbete bedrivs. Vi ska intervjua mammor, barn o larare om hur deras liv forandrats sedan de kommit i kontakt med Emmanuel Development Association. Langtar tills man far traffa manniskorna som jag tidigare suttit o last om sa mycket i min bunker till kontor. Min handledare startade organisationen for drygt tio ar sen. Han var sjalv halvt foraldralos, hans pappa dog nar han var tva och hans mamma var mycket fattig. Han fick lov att ga i skolan men de hade inte rad med skor, ibland kom han hem med blodande fotter och grat. Hans mamma trostade honom och sa at honom att vara stark, lara sej mycket och hjalpa andra. Detta fanns kvar i honom, han studerade hart o langt senare grundade han Emanuel Development Association. Det var inte latt i borjan, manga var emot men atminstone Gud var alltid med, darav namnet Emanuel.
Sen vi flyttade ar det lite narmare till parktiken, behover bara ta tva bussar istallet for tre som innan. De haller pa att bygga om vagen dar jag hoppar av for att ga till kontoret, varje dag ar det varre o man funderar hmm hur ska jag ta mej forbi den har gangen. Ar som en hinderbana att korsa stenbumlingar, gravmaskiner o lera. Sticker ju ut lite ocksa spm blekansikte, manga som glor pa en o halsar eller ropar ferenji som betyder typ utlanning. Har om dagen nar jag vantade vid vagen akte en skolbuss forbi varav kidsen haver sej ut genom fonstret o skriker "hello white bitch!!" haha ursakta? Annars ar det ganska lungt, kanner oss trygga.
Borjar kanske trottna lite pa stadslivet, hetsen o trafiken. Vore skont att byta miljo, nasta helg ska vi kanske aka ivag till lake Lagano, enda sjon man kan bada i har i landet. Addis Ababa som stad ar ganska ful o smutsig, tror jag laste nanstans att det ar den tredje smutsigaste staden i varlden (Dhaka pa forstaplats). Finns sa mycket slumkvarter, tiggare o gatubarn. Det ar fortfarande otroligt jobbigt att se sma o smutsiga barn leva sina liv pa gatan.
Vi har umgatts med tva muntra amerikaner tva kvallar i rad nu. Barret o Tyler som bodde pa samma stalle som vi. De ar har i Etiopien for att studera apor, vilket de ocksa gjort i tio manander. De bor i talt pa ett camp ute i nowhere o studerara apflocken dag ut o dag in. Lite speciellt men kul att hora deras facsination for dessa apor, som tydligen alla har egna personligheter o sa vidare.. Igar tog de oss pa en lite barrunda har i omradet, vi slutade upp pa temptation bar som ligger jamte vart boende (tyvarr, kanns som dansgolvet ar i vart sovrum varje kvall for musiken e sa hog). Amerikanarna drog tillbaka till sina alskade apor imorse sa nu e de bara vi fyra igen.
Idag har varit en riktigt rolig dag. Borjade dagen med omelett o farsk juice till frukost sen blev det nationalmuseumet med en personlig guide som va kompis till en kompis pa saras praktik. Han guidade oss genom alla vaningar o vi fick se Lucys skelett, fast tydligen var det inte den riktiga Lucy for hon fanns av nagon anledning i USA dallas for att vara exakt, weird! Efter museumsession ville var guide ta kort med oss och han pa en fotostudio, vilket resulterade i galet arrangerade bilder dar vi maste posa som tusan. Sen fick jag o sara for oss att vi ville fixa haret me fletor o grejer. Hamnade pa en beautysalong dar vi blev ompysslade.. eller inte. De var sa sjukt hardhanta, nar de tvattade haret kandes det som harbotten blodde. Onskar att jag kunde saja att det var vart det.. men jag ser nog inte riktigt klok ut. David sajer att det kanns lite Thailand over det hela vilket inte ar bra. Naja kostade bara 25 spann iallafall o det kan ju va kul att testa natt nytt, haha!
Nu ska vi forsoka hitta hem i det afrikanska morkret, ska spegla mej o skratta at mitt nya har, sen blir det film tillsammans. Kopt en massa piratkopierade varianter.
Saknar er darhemma. Horde att varen ar pavag, nice!
Karlek!
Amarinjan borjar ta sej.. eller inte! Jattesvart ar det men nagra enkla fraser vagar man slanga sej med. Alla vill o forvantar att vi ska lara oss kanns det som.
Vi har det riktigt riktigt bra har. Det rullar pa o vi borjar skapa oss rutiner o sadar. Ser inte bara fattigdomen nu som jag forst i borjan gjorde, det ar skont!
Vi kommer bli feta under var vistelse har for vi ater snaslost mycket. Vi har inget kok pa vart guesthouse sa vi kakar ute hela tiden. Mat ar valdigt billigt har, melllan 10 till 30 kronor for en maltid. Beach 2010 far man helt enkelt glomma men det ar sa vart det. Den som sa att man gar ner i vikt i etiopien ljog. Trodde vi bara skulle ata deras traditionella mat, Injera en slags jast pannkaka som man ater med olika saser eller grytor. Grejen ar den att italienarna ockuperade landet nagra ar pa nittonhundratalet sa arvet fran dem ar lika med pasta o pizza :) Kakar formodligen mer pasta har an hemma (vilket ja gor ofta..) Igar sa snubben som typ ager vart guesthouse till mej: "I think youre getting fat.." Haha, de ar sa arliga har! Herregud, mycke matsnack skulle dock kunna skriva sa mycke mer.. har inte ens kommit till desserten an liksom men tror ni fattar.
Praktiken ar sa mycket battre vilket ar sa himla harligt. Sa bra ar den inte men jag har fatt en kompanjon. En kandensisk volontar kom i mandags. Var helt annorlunda da, bossen var typ jattetrevlig o vi fick varsta introduktionen till organisationen o sa vidare. Formodligen hade han vantat med sadant till hon kom men blir bara sa stord att han inte kunde bemodat sej att tala om for mej att hon skulle komma. Jaja jag och Fana som hon heter ska jobba tillsammans med att gora ett dokument med deras best practices, best achivements o success stories som EDA kan ge ut till eventuella nya sponsorer o sa. Fana ar riktigt bra, kanns roligt med sallskap. Hon ar fodd i Etiopien men flyttade till Kanada nar hon var sex ar. Nasta vecka ska vi ut pa faltet, formodligen till Akaka Kality som ar en forort till Addis dar mycket arbete bedrivs. Vi ska intervjua mammor, barn o larare om hur deras liv forandrats sedan de kommit i kontakt med Emmanuel Development Association. Langtar tills man far traffa manniskorna som jag tidigare suttit o last om sa mycket i min bunker till kontor. Min handledare startade organisationen for drygt tio ar sen. Han var sjalv halvt foraldralos, hans pappa dog nar han var tva och hans mamma var mycket fattig. Han fick lov att ga i skolan men de hade inte rad med skor, ibland kom han hem med blodande fotter och grat. Hans mamma trostade honom och sa at honom att vara stark, lara sej mycket och hjalpa andra. Detta fanns kvar i honom, han studerade hart o langt senare grundade han Emanuel Development Association. Det var inte latt i borjan, manga var emot men atminstone Gud var alltid med, darav namnet Emanuel.
Sen vi flyttade ar det lite narmare till parktiken, behover bara ta tva bussar istallet for tre som innan. De haller pa att bygga om vagen dar jag hoppar av for att ga till kontoret, varje dag ar det varre o man funderar hmm hur ska jag ta mej forbi den har gangen. Ar som en hinderbana att korsa stenbumlingar, gravmaskiner o lera. Sticker ju ut lite ocksa spm blekansikte, manga som glor pa en o halsar eller ropar ferenji som betyder typ utlanning. Har om dagen nar jag vantade vid vagen akte en skolbuss forbi varav kidsen haver sej ut genom fonstret o skriker "hello white bitch!!" haha ursakta? Annars ar det ganska lungt, kanner oss trygga.
Borjar kanske trottna lite pa stadslivet, hetsen o trafiken. Vore skont att byta miljo, nasta helg ska vi kanske aka ivag till lake Lagano, enda sjon man kan bada i har i landet. Addis Ababa som stad ar ganska ful o smutsig, tror jag laste nanstans att det ar den tredje smutsigaste staden i varlden (Dhaka pa forstaplats). Finns sa mycket slumkvarter, tiggare o gatubarn. Det ar fortfarande otroligt jobbigt att se sma o smutsiga barn leva sina liv pa gatan.
Vi har umgatts med tva muntra amerikaner tva kvallar i rad nu. Barret o Tyler som bodde pa samma stalle som vi. De ar har i Etiopien for att studera apor, vilket de ocksa gjort i tio manander. De bor i talt pa ett camp ute i nowhere o studerara apflocken dag ut o dag in. Lite speciellt men kul att hora deras facsination for dessa apor, som tydligen alla har egna personligheter o sa vidare.. Igar tog de oss pa en lite barrunda har i omradet, vi slutade upp pa temptation bar som ligger jamte vart boende (tyvarr, kanns som dansgolvet ar i vart sovrum varje kvall for musiken e sa hog). Amerikanarna drog tillbaka till sina alskade apor imorse sa nu e de bara vi fyra igen.
Idag har varit en riktigt rolig dag. Borjade dagen med omelett o farsk juice till frukost sen blev det nationalmuseumet med en personlig guide som va kompis till en kompis pa saras praktik. Han guidade oss genom alla vaningar o vi fick se Lucys skelett, fast tydligen var det inte den riktiga Lucy for hon fanns av nagon anledning i USA dallas for att vara exakt, weird! Efter museumsession ville var guide ta kort med oss och han pa en fotostudio, vilket resulterade i galet arrangerade bilder dar vi maste posa som tusan. Sen fick jag o sara for oss att vi ville fixa haret me fletor o grejer. Hamnade pa en beautysalong dar vi blev ompysslade.. eller inte. De var sa sjukt hardhanta, nar de tvattade haret kandes det som harbotten blodde. Onskar att jag kunde saja att det var vart det.. men jag ser nog inte riktigt klok ut. David sajer att det kanns lite Thailand over det hela vilket inte ar bra. Naja kostade bara 25 spann iallafall o det kan ju va kul att testa natt nytt, haha!
Nu ska vi forsoka hitta hem i det afrikanska morkret, ska spegla mej o skratta at mitt nya har, sen blir det film tillsammans. Kopt en massa piratkopierade varianter.
Saknar er darhemma. Horde att varen ar pavag, nice!
Karlek!
torsdag 11 mars 2010
Addis life
hello, nuhar jag forsokt lagga upp detta inlagget sakert tre ganger men internet har ar inte de basta.
Nastan tva veckor har passerat har i Addis, har kommer ett lotet livstecken fran mej. Hej! Jag mar bra men de fosrta dagarna har varit omtumlande forsta dagar maste jag saga. Speciellt kanslomassigt! Som jag namnde tidigare ar det svart att inte bli illa berord av fattigdomen man upplever. Aven om det inte e forsta gangen jag e i ett utvecklingsland sa har jag har verkligen reagerat starkt. Sager som sara, det ar som ett slag mot hjartat varje gang man ser ett tiggande gatubarn med hungriga ogon, barn som tvingas arbeta som skoputsare istallet for att ga i skolan eller leka, unga kvinnor som uppgivet sitter pa gatan med spadbarn i famnen. Eller manniskor som helt sonika lagt sej ner for att sova mitt pa en trottoar. Det har varit tufft och man har kannt sej som nedstamd och funderat pa hur man ska hantera detta. Jag gissar pa att man vanjer sej, vilket ocksa kanns sa fel for jag vill inte acceptera!
Har varit pa praktiken nagra dagar nu. Kontoret ligger som pa en bakgard, jag har fatt ett eget litet kontor.. ( las bunker) Kanns inte helt klockrent annu, vad jag faorstatt ska jag arbeta med att skriva best practices fran deras projekt men for att gora det maste jag lasa in mej pa deras verksamhet. Sitter i min bunker och laser arsrapporter, 5-ars strategiplaner bla bla bla.. Kanns som nar var forsokskanin pa den dar kontorsbelysningstudien haha! Ganska speciell situation man forsatt sej i, hoppas verkligen det blir battre med tiden! Kontoret ligger nara ett sagverk och en moske (som forovrigt satsar pa boneutrop dagen lang woho) sa det blir ju inte tyst och trakigt allafall.. Organisationen ligger i en forort till addis vilket innebar att jag maste pa min egen hand ta sammanlagt 3 minibussar enkel vag, lite knepigt for man hittar inte sa bra och det star inte pa bussarna vart de gar utan man maste lyssna pa vad de ropar. Ibland har jag varit lite lost hehe men det gar bra att fraga folk da. Folk ar verkligen genuint hjalpsamma har.
Haromdagen bytte vi boende, trivdes verkligen pa det tidigare
Annars e vi friska alla. Hade en riktigt solig och varm helg, det gillas.
Miss you all! Take care!
onsdag 3 mars 2010
I'm here..
HEJ alla!
har en kvart att skriva, lite stressigt:)
Nu e vi framme i addis efter lite om och men anda.. vi missade anslutande plan i turkiet sa vi fick spendera ett dygn i istanbul, gratis hotell och allt. vi klagade inte, har lange velat se istanbul sa hann me blue mosque och haga sophia och lite turkisk shopping och kebab:)
Bor nu pa ett guesthouse i norra addis, funkar bra. har inte haft el pa rummet i nagra dagar nu sa vi far halla me stearinljus. Har regnat och askat endel men annars ganska skont och soligt! marks aven att staden ligger 2300 meter over havet nar man andas.
Folket har e sa otroligt vanliga och slaende vackra, tempot e ganska lugnt tycker jag. Det ar svart att inte bli paverkad av fattigdomen, ser mer och mer for varje dag. Kanns tungt!
maste ga, skriver snart igen
puss och kram!
har en kvart att skriva, lite stressigt:)
Nu e vi framme i addis efter lite om och men anda.. vi missade anslutande plan i turkiet sa vi fick spendera ett dygn i istanbul, gratis hotell och allt. vi klagade inte, har lange velat se istanbul sa hann me blue mosque och haga sophia och lite turkisk shopping och kebab:)
Bor nu pa ett guesthouse i norra addis, funkar bra. har inte haft el pa rummet i nagra dagar nu sa vi far halla me stearinljus. Har regnat och askat endel men annars ganska skont och soligt! marks aven att staden ligger 2300 meter over havet nar man andas.
Folket har e sa otroligt vanliga och slaende vackra, tempot e ganska lugnt tycker jag. Det ar svart att inte bli paverkad av fattigdomen, ser mer och mer for varje dag. Kanns tungt!
maste ga, skriver snart igen
puss och kram!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)