Vi kommer bli feta..

Salam nacho!

Amarinjan borjar ta sej.. eller inte! Jattesvart ar det men nagra enkla fraser vagar man slanga sej med. Alla vill o forvantar att vi ska lara oss kanns det som.

Vi har det riktigt riktigt bra har. Det rullar pa o vi borjar skapa oss rutiner o sadar. Ser inte bara fattigdomen nu som jag forst i borjan gjorde, det ar skont!

Vi kommer bli feta under var vistelse har for vi ater snaslost mycket. Vi har inget kok pa vart guesthouse sa vi kakar ute hela tiden. Mat ar valdigt billigt har, melllan 10 till 30 kronor for en maltid. Beach 2010 far man helt enkelt glomma men det ar sa vart det. Den som sa att man gar ner i vikt i etiopien ljog. Trodde vi bara skulle ata deras traditionella mat, Injera en slags jast pannkaka som man ater med olika saser eller grytor. Grejen ar den att italienarna ockuperade landet nagra ar pa nittonhundratalet sa arvet fran dem ar lika med pasta o pizza :) Kakar formodligen mer pasta har an hemma (vilket ja gor ofta..) Igar sa snubben som typ ager vart guesthouse till mej: "I think youre getting fat.." Haha, de ar sa arliga har! Herregud, mycke matsnack skulle dock kunna skriva sa mycke mer.. har inte ens kommit till desserten an liksom men tror ni fattar.

Praktiken ar sa mycket battre vilket ar sa himla harligt. Sa bra ar den inte men jag har fatt en kompanjon. En kandensisk volontar kom i mandags. Var helt annorlunda da, bossen var typ jattetrevlig o vi fick varsta introduktionen till organisationen o sa vidare. Formodligen hade han vantat med sadant till hon kom men blir bara sa stord att han inte kunde bemodat sej att tala om for mej att hon skulle komma. Jaja jag och Fana som hon heter ska jobba tillsammans med att gora ett dokument med deras best practices, best achivements o success stories som EDA kan ge ut till eventuella nya sponsorer o sa. Fana ar riktigt bra, kanns roligt med sallskap. Hon ar fodd i Etiopien men flyttade till Kanada nar hon var sex ar. Nasta vecka ska vi ut pa faltet, formodligen till Akaka Kality som ar en forort till Addis dar mycket arbete bedrivs. Vi ska intervjua mammor, barn o larare om hur deras liv forandrats sedan de kommit i kontakt med Emmanuel Development Association. Langtar tills man far traffa manniskorna som jag tidigare suttit o last om sa mycket i min bunker till kontor. Min handledare startade organisationen for drygt tio ar sen. Han var sjalv halvt foraldralos, hans pappa dog nar han var tva och hans mamma var mycket fattig. Han fick lov att ga i skolan men de hade inte rad med skor, ibland kom han hem med blodande fotter och grat. Hans mamma trostade honom och sa at honom att vara stark, lara sej mycket och hjalpa andra. Detta fanns kvar i honom, han studerade hart o langt senare grundade han Emanuel Development Association. Det var inte latt i borjan, manga var emot men atminstone Gud var alltid med, darav namnet Emanuel.

Sen vi flyttade ar det lite narmare till parktiken, behover bara ta tva bussar istallet for tre som innan. De haller pa att bygga om vagen dar jag hoppar av for att ga till kontoret, varje dag ar det varre o man funderar hmm hur ska jag ta mej forbi den har gangen. Ar som en hinderbana att korsa stenbumlingar, gravmaskiner o lera. Sticker ju ut lite ocksa spm blekansikte, manga som glor pa en o halsar eller ropar ferenji som betyder typ utlanning. Har om dagen nar jag vantade vid vagen akte en skolbuss forbi varav kidsen haver sej ut genom fonstret o skriker "hello white bitch!!" haha ursakta? Annars ar det ganska lungt, kanner oss trygga.

Borjar kanske trottna lite pa stadslivet, hetsen o trafiken. Vore skont att byta miljo, nasta helg ska vi kanske aka ivag till lake Lagano, enda sjon man kan bada i har i landet. Addis Ababa som stad ar ganska ful o smutsig, tror jag laste nanstans att det ar den tredje smutsigaste staden i varlden (Dhaka pa forstaplats). Finns sa mycket slumkvarter, tiggare o gatubarn. Det ar fortfarande otroligt jobbigt att se sma o smutsiga barn leva sina liv pa gatan.

Vi har umgatts med tva muntra amerikaner tva kvallar i rad nu. Barret o Tyler som bodde pa samma stalle som vi. De ar har i Etiopien for att studera apor, vilket de ocksa gjort i tio manander. De bor i talt pa ett camp ute i nowhere o studerara apflocken dag ut o dag in. Lite speciellt men kul att hora deras facsination for dessa apor, som tydligen alla har egna personligheter o sa vidare.. Igar tog de oss pa en lite barrunda har i omradet, vi slutade upp pa temptation bar som ligger jamte vart boende (tyvarr, kanns som dansgolvet ar i vart sovrum varje kvall for musiken e sa hog). Amerikanarna drog tillbaka till sina alskade apor imorse sa nu e de bara vi fyra igen.

Idag har varit en riktigt rolig dag. Borjade dagen med omelett o farsk juice till frukost sen blev det nationalmuseumet med en personlig guide som va kompis till en kompis pa saras praktik. Han guidade oss genom alla vaningar o vi fick se Lucys skelett, fast tydligen var det inte den riktiga Lucy for hon fanns av nagon anledning i USA dallas for att vara exakt, weird! Efter museumsession ville var guide ta kort med oss och han pa en fotostudio, vilket resulterade i galet arrangerade bilder dar vi maste posa som tusan. Sen fick jag o sara for oss att vi ville fixa haret me fletor o grejer. Hamnade pa en beautysalong dar vi blev ompysslade.. eller inte. De var sa sjukt hardhanta, nar de tvattade haret kandes det som harbotten blodde. Onskar att jag kunde saja att det var vart det.. men jag ser nog inte riktigt klok ut. David sajer att det kanns lite Thailand over det hela vilket inte ar bra. Naja kostade bara 25 spann iallafall o det kan ju va kul att testa natt nytt, haha!

Nu ska vi forsoka hitta hem i det afrikanska morkret, ska spegla mej o skratta at mitt nya har, sen blir det film tillsammans. Kopt en massa piratkopierade varianter.

Saknar er darhemma. Horde att varen ar pavag, nice!
Karlek!